Kärlek


Lilla Rufus har fått massor av kärlek idag och han har stormtrivits, utom just då han satt i bilen förstås. 

Först var vi till veterinären för en koll av hans demodex. Där blir han alltid omhuldad, pussad och klappad på, dessutom får han alltid en liten godsak till sin stora glädje. Det gjordes ett skrapprov på huden för koll i mikroskop och veterinären hittade en vuxen levande demodexmask, eller vad det nu är. Det blir medicinering ytterligare en månad för att vara på säkra sidan, och så fick han något oljepreparat för att göra hans hud och päls bättre.

När vi ändå var så nära Tomar bestämde Rufus oss att vi skulle besöka Mandy och John, han ville så gärna träffa dom och jag vet att de vill träffa honom också, de frågar jämt hur deras Rufus boy mår. Han blev så glad och sprang fram till dem som ett jehu och de föll på knä och gav honom massor med kärlek, alla stormtrivdes men nog mest Rufus. John var så fascinerad att se Rufus nu med all päls han har, det har ju varit mer eller mindre dåligt med den saken tidigare. Som grädde på moset fick ju Rufus springa omkring lite på deras gård och leta ödlor och möss, det kan bara inte bli bättre.

Nu är Rufus alldeles slut och tar igen sig efter allt känslostormande

Eftersom vi var så nära nästa par, Will och Wendy, var det lika bra att fortsätta. Rufus bodde hos dom medan jag var i England på åsnekursen och Wendy grät när jag hämtade hem honom. Hon blev så lycklig när vi dök upp, likaså Rufus (Will var hemma så han de får träffas nästa gång). Vi hittade Wendy på byns café där hon var i sällskap med en väninna som hade två hundar som inte blev så förtjusta. Rufus fick vänta i bilen medan jag tog en fika men innan vi for hemåt satte sig Wendy i bilen med Rufus och han fick återigen en massa kärlek.

  Det bara är så, alla älskar Rufus och Rufus älskar alla. 

Efter alla känslostormande besök var det hög tid att fara hem, därhemma väntade ju två hungriga och sällskapstörstande vargar. Tyvärr var Duro inte lika kärvänlig när vi kom hem igen, han bara gick omkring och morrade och mopsade upp sig och det smittade av sig på lilla Vilda. Det fick bli en liten promenad för att kyla ner känslorna så nu är allt lugnt igen.

Tyvärr hade jag naturligtvis glömt både kamera och telefon så det blev inga bilder av dagens kramkalas.

Skriv gärna en kommentar, det är alltid roligt att få


Kommentarer

Maud sa…
Hur kan man inte tycka om Rufus...han är speciell och värd all uppmärksamhet idag <3
Absolut Maud. Det går bara inte att låta bli att tycka om honom

Populära inlägg i den här bloggen

Gäster upplever genuint lantliv

Vilket mörker

Finbesök idag