Lite roligt och hundhägn


Hasse är rolig. Han fick order om att hänga upp tvätten idag medan jag var på hägnet, vilket han naturligtvis glömde. När jag kom hem skuttade jag direkt in i duschen och när jag skulle langa in alla skitiga hägnkläder i maskinen visade det sig att tvätten var kvar. det var bara att lasta ur och hänga upp den till tork samt ge en pik till Hasse. Innan jag gick för att hänga upp den våta tvätten lastade jag in allt det skitiga vilket inte Hasse uppmärksammade. Han blev så skrämd så han tog vad han hittade i maskinen och sprang som ett jehu och hängde noga upp all "tvätt". Inte märkte han att han hängde upp torra och skitiga kläder inte. Ja se karlar :-)

Nu är CV2:an helt laglig, vi var på banken och fick försäkringspapperen! Det har bara tagit 5 månader! Hojen har inte fått sin försäkring än, det var datastrul då den skulle fixas, men nästa vecka så... Och kanske kommer registreringbeviset då också, man kan ju alltid hoppas.

Jag har blivit godkänd för privat sjukvårdsförsäkring vilket känns skönt då vi fortfarande inte fått vårt blå kort här och inte lyckats bli registrerade hos någon läkare än, (erkännas skall att vi har väl inte legat på som iglar heller) det är tydligen svårt för portugiser att registrera sig hos läkare och det är tydligen ännu svårare för utlänningar. Dessa kristider! Värre är det för Hasse, han blev inte godkänd trots att han är friförklarad från cansern han hade för sex år sedan, dom anser han är en riskfaktor. Men gulliga Carla på banken skulle försöka fixa till något ändå.

Titt ut!

Som vanligt en Fredag var jag på hägnet. I dag var det mer känslomässigt berörande än vanligt. När jag kom hade tikar separerats från sina valpar och placerats i en ny box, de gjorde allt vad de kunde för att smita och de grät högljutt.
Alla större valpar har flyttats till en större och ljusare box vilket är bättre än det mörka utrymme de var i tidigare. Det hade kommit fem nya valpar till hägnet och de var livrädda. Jag tog upp en av dem och han var så rädd att han bara skrek, väl i famnen lugnade han ner sig och tryckte sig tätt tätt intill mig, då var det inte långt kvar till tårar kan jag lova.

Carmen skurar valpoxen

En av jyckarna blev så glad när jag kom i i boxen så han gav mig ett glädjebett, det blev ett ganska hårt bett men som tur var gick det inte hål men handen är svullen och öm. Det är smällar man får ta, kul att någon tycker om en.

Kommer ni ihåg schäfern jag berättade om tidigare, han som såg ut att ha blivit bränd?  Troligtvis är det Leishmanios, mer om det kan du läsa här. Han har repat sig hyfsat och såren började läka, han var pigg och kom alltid och hälsade, men idag var det illa. Jag hittade honom hopkurad i en back, han orkade inte ens lyfta på huvudet. Han skulle tas till veterinären under dagen, jag hoppas att dom låter honom somna in, han kommer aldrig att få ett bra liv även om dom skulle lyckas rädda honom.


Carmen kokar en jättegryta med ris och köttrens hon få från slaktaren varje dag. Detta öser hon sedan med en liten plåtbunke och bränner sig hela tiden, så vi for iväg och inhandlade en stycke kastrull med handtag och "hällpip" så hon ska slippa doppa fingrarna i den heta sörjan hela tiden. Marie-Louise köpte en vanlig enkel sil att använda då köttrenset ska upp ur grytan, innan har Carmen försökt fånga upp bitarna med en trästav.  Den används också till att fånga upp de sista uppblötta brödbitarna ur tunnorna så det slipper bli så mycket spill. Små enkla hjälpmedel som inte kostar så mycket men gör arbetet lite enklare och de blev väldigt uppskattade.

Sol! Så skönt

Med följde också några säckar mat som vår besökande familj donerade. David var så söt, han gav sina sista slantar till hundmat, ovanligt att en 12-årig grabb gör något sådant. Det var tur för maten var slut igen, ett återkommande problem.
Vår vän Anders som var här och besökte oss samt familjen Lillvik  har också skänkt pengar som räcker till sju säckar foder. På grund av platsbrist i hägnet tar jag med några säckar i taget.

En överblick av hägnet


Skriv gärna en kommentar, det är alltid roligt att få.


Kommentarer

A sa…
Jag vet hur du har det Hasse! En önskan att duga, att vara till nytta. Du får order från patroa, och naturligtvis försöker du lyda och utföra dem. Men vi svenska män i Portugal har det inte lätt. Våra mulheres ställer orimliga krav och tar inte tillräcklig hänsyn till att vi lever i ett land där MANNEN ska regera. Därför går det snett i bland. Jag står vid din sida./ Jan
Janne du kan bli en sann vän, jo det är nog så att alla våra skandinaviska kvinnor inte riktigt vill ta till sig den här väldigt trevliga och sympatiska kulturen, men vi män kanske inte ska trycka på för hårt heller, dom är rätt snälla ändå.
Ha det gott Hasse.

Populära inlägg i den här bloggen

Gäster upplever genuint lantliv

Vilket mörker

Finbesök idag